|
Nåd
och frid i Kristus!
Ärevördige,
käre Herre och Vän! Då ni begär att få veta, hur jag önskar mitt
sigill, så
vill jag antyda för er de tankar, som jag önskar framställa sinnebilden
av min
teologi. Först skall det vara ett svart kors på ett hjärta, som har sin
naturliga färg, för att de måtte erinra mig, att tron på den korsfäste
frälsar
oss. Ty om man av hjärtat tror, blir man rättfärdig.
Såsom
nu korset är svart, så plågar det och skall även göra ont, men det
lämnar
hjärtat i sin naturliga färg och fördärvar icke naturen, d.v.s. dödar
icke utan
gör snarare levande. Ty den rättfärdige skall leva av tron, men i tron
är jag
korsfäst.
Men
hjärtat skall sitta mitt i en vit ros för att beteckna att tron skänker
glädje,
tröst och frid, men icke frid och glädje, sådan som världen giver, och
därför
skall rosen vara vit och icke röd; ty den vita färgen är andarnas och
änglarnas
färg. Rosen står på ett himmelsfärgat fält, ty denna fröjd i anden och
i tron
är begynnelsen till den himmelska glädjen; den är redan inbegripen
däruti och
omfattad genom hoppet; ehuru ännu icke uppenbar.
Och
på fältet en gyllene ring till tecken att saligheten i himmelen varar
evinnerligen och har intet slut och är kostligare än all fröjd och allt
gods,
såsom guldet är den högsta, ädlaste och kostligaste metall. Må vår
Herre
Kristus vara med er ande för evigt.
Amen.
|
|
|
|
